
Välkommen till min blogg och alla kompisarna! Här visar jag upp mjuka dockor och djur som jag tillverkat. Jag har sytt dockor och mjuka djur så länge jag kan minnas. I tonåren började jag sy Kalikå-djur och Waldorfdockor. Sedan dess har det blivit många mjuka dockor till mina egna och andras barn. Min yngsta dotter har flera mjuka vänner med sig vart hon går, för det är viktigt att ”alla kompisarna” är med!
Nu har det varit stiltje på bloggen ett bra tag, men tro inte att det beror på att jag har slutat att sy. De senaste veckorna har fyra Waldorfdockor blivit färdiga - två ljushåriga lintottar, en rödhårig och en brunhårig Waldorfdocka. Problemet är att de inte har fått några kläder. Vi är mitt uppe i en storrenovering och ombyggnation av vårt hus. Den enda fläck där jag kan ställa upp en symaskin är för närvarande i köket, men då skall den trängas med fika, läxböcker, middagsmat och allt annat som en stor barnfamilj har på sitt köksbord. Så nu ligger de nya kompisarna och myser i garderoben som små nakenfisar i väntan på nya kläder.



Vad kan vara skönare än en riktigt varm och gosig vinterkappa nu när det är mörkt och kallt ute?! Att den dessutom är sydd i supermjuk fleece och jättefin att titta på gör inte saken sämre. Under kappan har den här kompisen ett par mönstrade byxor och en vit långärmad t-shirt. Om det blir riktigt kallt kan hon dessutom dra upp luvan på kappan så hon även håller sig varm om öronen. Då ser man också att luvan är fodrad med samma fina tyg som byxorna!

Lilla H är en alldeles speciell vän. Hon har fått sitt namn efter Stora H som tycker att de har samma hårfärg och därför hör ihop på något sätt. Den här Waldorfdockan har fått världens finaste plyschbrallor i en härlig klargul färg. Byxorna knäpps vid axlarna med två signalröda tryckknappar och fram på magen sitter en vacker röd blomma som nästan ser ut som en julstjärna.

Den här pigga och glada krabaten skall bli Kalles kompis. Han har fått fina bruna plyschbyxor och en mysig grön luvtröja med blå prickar på. Håret är gjort på samma sätt som bebisdockornas - borderat över hela huvudet och sedan kompetterat med många lösa strån för att få det rätta rufset i frisyren. Dessutom blir det väldigt hållbart och slitstarkt! Kalles kompis kommer att kunna hänga med Kalle på äventyr i ur och skur utan att "tappa håret"!
Den här Waldorfdockan har jag sytt efter ett mönster som jag konstruerat själv. Genom att ”korsa” dotterns randiga kanin från Polarn O.Pyret med det ursprungliga mönstret på Waldorfdockor i Karin Neuschütz bok ” Waldorfdockor Sy Dockan Själv Och Sy Och Sticka Dockans Kläder” har det blivit en kortare och lite rundare docka med lite mer rumpa. Det gör att dockan lättare kan sitta och dingla med benen, samtidigt som det fortfarande är en riktig Waldorfdocka.

Väntan på en bebis känns alltid lång, men nu har den äntligen kommit! Det blev en knubbig liten krabat med mörkt rufsigt hår och stora bruna ögon. Trots att man tar på de allra minsta kläderna man kan hitta blir de ändå superstora. Byxorna räcker upp till armhålorna, men kanske är det just en av de saker som gör "nyfödingar" så väldigt mysiga.
Det här overalldockan ser ut som om hon vore lillasyster till Rödluvan-Alfons-dockan. Hon har likadana kläder och hårfärg. På den här dockan kan man dock inte ta av kläderna utan de är fastsydda runt hals, händer och fötter. Det är nog därför man brukar säga att den här typen av dockor passar speciellt bra till mindre barn, som kanske kan få en sådan i födelsedagspresent, julklapp eller dopgåva. Fast sonen som är 9 år tyckte att en sådan docka skulle ju han också kunna ha på sin säng om han fick gömma den under täcket när de stora coola kompisarna kommer på besök.
Våra grannar brukar klaga på alla kaniner som besöker deras trädgårdar och äter upp allt som de har planterat. Det gäller dock inte de här små ullbollarna med sina stora öron, då de varken äter gräs, maskrosor eller klöver. Trots att det bara är höst ser det ut som att dessa redan har bytt till vinterskrud med sina vita fina pälsar.
Även om jag blir väldigt fäst vid alla dockor jag syr, blev den här Waldorfdockan en speciell liten favorit. Hon blev en rolig korsning mellan Rödluvan och Alfons Åberg; glad, snäll, kavat, och nyfiken med glimten i ögat. Eftersom det börjar bli höst har hon fått varma och mysiga kläder i velour. Jackan har en luva så man håller sig varm om huvudet, även om det blåser kallt ute.


Precis som många barn (och deras mammor) är den här lilla docktjejen förtjust i Me&I’s kläder. Tyvärr var alla plagg i höstkollektionen förstora för henne, så vi fick lösa saken på vårt eget sätt. Av två oanvända lappkjolar blev det en fin turkos tunika med vita moln. Och nog svävade den lilla kompisen på små moln av lycka i sina nya fina kläder.


Under detta år har flera av våra vänner och bekanta fått eller kommer att få tillökning i familjen. Med alla runda magar och små bebisar omkring sig blir man själv sugen på att skaffa smått. För vår del blev det en liten Waldorfbebis, en jättesöt tjej som är så lik sina äldre syskon när de var små.Bebisdockorna görs på ett lite annorlunda sätt än de vanliga Waldorfdockorna. Dockan har formsydda fötter och böjda ben som sys separat från kroppen. Just den här bebisen har fått ett broderat hår med små fjun och stora mörka ögon. Hon har både tygblöja, blöjbyxor, omlott-body och mjuka byxor som sitter fint på den fina runda bebis-magen!

Den här kompisen gillade att bli fotograferad. Vi plåtade både när hon satt i sängen och på en stol i köket. Eftersom hon blev lika söt på båda bilderna beslöt vi oss för att lägga upp båda i bloggen. Detta är en liten Waldorfdocka - ca 20 cm lång. Hon har långt blont hår och bruna ögon. Under sin rosa fina klänning har hon ett par mönstrade bomullsbyxor. Det är perfekta kläder att ha när man både vill vara fin och det är soligt och varmt ute.




Visst är det roligt att leka och busa, men ibland behöver man vila lite också. Här sitter två kompisar i soffan och myser i sina solgula velouroveraller. De väntar på att få höra en saga, en riktigt spännande berättelse om en stor drake, en modig riddare och en vacker prinsessa. Då är det skönt att ha en riktigt trygg vän att hålla i handen.
Här sitter en liten kompis och tittar ut genom fönstret. Jag tror att hon längtar efter att våren skall komma på riktigt! När jag gjorde den här kompisen hade min äldsta dotter många förslag och idéer om hur hon skulle se ut. Bland annat tyckte hon att dockan skulle få stora bruna ögon och långt mörkt hår. Hon tyckte också att jag skulle sy en riktigt fin klänning i någon lugn och klar färg. Här är resultatet. Visst blev hon fin?!
